Fysisk, historisk och sociologisk bakgrund

Med hans enkla och bistra livsstil, Fetullah Gülen tillgivet kallad hodjaefendi, är en vetenskapsman med extraordinära proportioner. Denna man föddes i Erzurum, i östra Turkiet, 1941. Han påbörjade sin utbildning i en privat teologisk skola i Erzurum, förskaffade en lisens och började föreläsa och lära om betydelsen av förståelse och tolerans. Hans sociala reform ansträngning, under 1960-talet, har gjort honom ett utav Turkiets mest bekanta och respekterade personlighet.

Han framstår som en enkel företeelse, men är en nyskapare i tänkande och handling. Han hyllar all mänsklighet, och är djupt avvisande till ateism, orättvisa och missvisning. Hans tankar och känslor är skärpta, och hans idéer och syn till problem är både visa och rationella, alltså en levande figur av kärlek, iver och känslor. Han är extraordinär balanserad i sina tankar, ageranden och handlingar.

Turkiska vetenskapsmän och intellektuella bekräftar att han är en av de mest seriösa och viktiga tänkarna och skrivarna. Han är en utav de visaste aktivisterna av detta århundrade som har funnits i Turkiet, kanske även den visaste som har funnits i hela den muslimska världen. Med tanke på hyllningen gällande hans ledarskap om ett nytt islamistisk intellekt, social och spirituell väckelse, en väckelse med en viss potential att omge stora områden i världen, avskräcker inte honom från att vara en enkel tjänare inför Gud och en sann vän för alla.

Gülen har spenderat sitt vuxna liv åt beklagelse och sörj, så mycket som för tro och strävan, för muslimer och för mänskligheten i allmänhet. Han bär både på sina egna bedrövelser och på dem som vill tillintetgöra honom. Varje stöt som är riktat mot mänskligheten känner han i sitt hjärta, som om det vore riktat mot honom. Han känner sig innerst inne så djupt förknippad med skapandet att han en gång sade: "Varje gång jag ser ett löv falla under hösten, känner jag så mycket smärta, som om min arm vore amputerad."

En mycket viktig tänkare, M. Akif Ersoy, kommenterade en gång i tiden att världen bevittnade kollapsen av "en stor olycklig kontinent, en vacker oförmögen stat och en värdefull icke-beskyddad nation". Turkiets nationella poet och kompositör till den turkiska nationalsången, beklagade förfallet av det turkiska folket och det osmanska riket.

Flera århundraden tidigare hade turkiska stammar strömmat från centrala Asiens högslätter och vandrade in mot väst. Först bosatte de sig i Anatolien och blev successivt arvtagare av en civilisation på ett mycket enkelt sätt med tanke på att en betydande del av människorna i världen hade bott där i fem århundraden. Denna civilisation kom långt in i Europas hjärta och förbättrade landet de ockuperade med en massa utvecklingar som de utförde. Men även dessa människor var mänskliga och precis som alla andra civilisationer och stater hade de naturliga livslängder bestående av födelsedagar, ungdom, mognad, medelålder och död.

Våra kroppar åldras och kommer närmare graven. Varje dag som uppkommer upplever vi morgonen av ungdomen, middagen av mognaden och kvällen av åldrandet. Därefter konstaterar vi och är slutligen borta. Samma saker förekommer hela tiden som uppträder inom en förutbestämd ram. Civilisationer och stater följer samma procedur men är till synes beroende av representanternas val och ledning.

Alla historiska situationer förekommer i en identisk väg och ram och lär oss, förhoppningsvis, något. Att se likheterna mellan de olika situationerna, mellan utveckling och förfall av en stat och en civilisation, kan vi erhålla noggranna resultat och värdefulla lärdomar.

När vi etablerar sanningen om universum får vi aldrig glömma bort att människorna inte är, som materialisterna uttrycker det, "organiska" maskiner. De har snarare fysiska kroppar, en själslig sida, många krångliga och förvirrade känslor och en nyfiken intellekt eller anledning som får dem att känna sorg över det förflutna och oro inför framtiden. Deras speciella förmågor är heller inget man kan bortse ifrån. För att de ska fullfölja sina sysslor, ansvar, funktioner och därefter bli fullbordad som en "människa" och uppnå sann lycka, måste de bli uppfostrade känslomässigt, själsligt, mentalt och fysiskt. Även om vi inte har kontroll över någon synpunkt angående vår födsel och död har varje människa en egen vilja som de själv kan styra med. Följaktligen är det individer som får historien att uppkomma. Vi är skyldiga för vårt sätt att bete oss och får i gengäld det vi förtjänar. Detta är skillnaden mellan mänsklig historia och livets "natur".