Islam och demokrati

Religion och i synnerhet islam har de senaste åren blivit ett av de mest problematiska ämnena att närma sig. Oavsett om ett antropologiskt, teologiskt, psykologiskt eller psykoanalytiskt perspektiv anläggs analyserar vår samtida kultur religion med empiriska metoder. Å ena sidan är religion ett från det inre uppfattat och upplevt fenomen, oftast relaterat till tillvarons beständiga aspekter. Å andra sidan kan troende se sin religion som en filosofi, en uppsättning rationalistiska principer eller endast som mysticism. Svårigheterna ökar i fallet islam eftersom en del muslimer och strategiutvecklare betraktar och presenterar den som en rent politisk, sociologisk och ekonomisk ideologi snarare än som en religion.   

Svårigheterna ökar i fallet islam eftersom en del muslimer och strategiutvecklare betraktar och presenterar den som en rent politisk, sociologisk och ekonomisk ideologi snarare än som en religion

Om vi noggrant vill analysera religion, demokrati eller något annat system eller förhållningssätt bör vi lägga fokus på mänskligheten och mänskligt liv. Ur det perspektivet kan inte religion i allmänhet och islam i synnerhet utifrån samma kriterier jämföras med demokrati eller något annat politiskt, socialt eller ekonomiskt system. Religion fokuserar främst på tillvarons och existensen oföränderliga aspekter medan politiska, sociala och ekonomiska system eller ideologier endast rör vissa föränderliga sociala aspekter av vår världsliga tillvaro.

De aspekter av livet som religionen främst bekymrar sig om är lika angelägna idag som de var i mänsklighetens gryning och kommer att så förbli i framtiden. Världsliga system förändras i enlighet med omständigheter och kan således endast analyseras med hänsyn tagen till sina samtider. Gudstro, det efterkommande livet, profeter, heliga böcker, änglar och gudomlig försyn har ingenting att göra med föränderliga tider. Likaledes har gudsdyrkan och etikens universella och oföränderliga normer lite att göra med tid och världsligt liv.

Gudstro, det efterkommande livet, profeter, heliga böcker, änglar och gudomlig försyn har ingenting att göra med föränderliga tider

Då vi jämför religion eller islam med demokrati måste vi därför minnas att demokrati är ett system som ständigt utvecklas och revideras. Demokratin varierar dessutom beroende på hur platsen och omständigheterna för utövandet ter sig. Religionen å andra sidan har upprättat oföränderliga principer i anslutning till tro, dyrkan och etik. Sålunda är det endast de världsliga aspekterna av islam som bör jämföras med demokrati.

Islams primära syfte och dess oföränderliga dimensioner påverkar de föreskrifter som styr de föränderliga aspekterna av våra liv. Islam tänker sig inte en särskild oföränderlig form av styresskick och har heller inte för avsikt att utforma en sådan. Istället upprättar islam grundläggande principer som ringar in ett styresskicks allmänna kännetecken, och överlåter sedan åt människan att i enlighet med tiden och omständigheterna välja typ och form. Om vi i detta ljus närmar oss frågan och jämför islam med samtidens moderna liberala demokrati får vi en bättre förståelse för hur islam och demokrati förhåller sig till varandra.

Demokratiska tankar stammar från gamla tider. Den moderna liberala demokratin föddes i de amerikanska (1776) och franska (1789-99) revolutionerna. I demokratiska samhällen styr människorna sig själva istället för att styras av någon ovan dem. I denna typ av politiskt system prioriteras individen före gemenskapen och är fri att bestämma hur den vill leva sitt liv. Individualismen är dock inte absolut. Människor får ett bättre liv genom att leva inom ett samhälle, vilket förutsätter att de anpassar och begränsar sin frihet i enlighet med det sociala livets normer.

Profeten säger att alla människor är så jämlika som tänderna på en kam. Islam diskriminerar inte utifrån ras, hudfärg, ålder, nationalitet eller fysiska särdrag. Profeten tillkännagav: "Ni stammar alla från Adam, och Adam är av jord. Guds tjänare, var bröder [och systrar]." De som är födda tidigare, har mer rikedom eller makt än andra, eller tillhör vissa familjer eller etniska grupper har ingen nedärvd rätt att styra andra.

Islam upprätthåller även följande fundamentala principer:

• I sanning ligger makt. Detta är ett förkastande av en vanlig tanke om att sanning beror av makt.
• Rättvisa och rättssäkerhet är nödvändigt.
• Trosfrihet och rätt till liv, personlig egendom, reproduktion och hälsa (mental och fysisk) kan inte kränkas.
• Privatlivets okränkbarhet och ostördhet måste försvaras.
• Ingen får dömas för ett brott utan bevis, eller anklagas och straffas för någon annans brott.
• Ett konsultativt förvaltningssystem är nödvändigt.

Alla rättigheter är lika viktiga och en individs rätt kan inte offras för samhällets skull. Islams uppfattning är att ett samhälle består av tänkande individer som är utrustade med fri vilja och som har ett ansvar mot sig själva såväl som mot andra. Genom att dessutom lägga till en kosmisk dimension går islam ett steg längre. I motsats till de fatalistiska angreppssätt som präglat några av artonhundratalets västerländska tankesystem såsom dialektisk materialism och historicism, betraktar islam mänskligheten som historiens "motor". På samma sätt som varje individs vilja och beteende bestämmer hur hans eller hennes liv blir i denna värld och i det efterkommande, bestäms ett samhälles framsteg eller nedgång av viljan, världsuppfattningen och livsföringen hos dess invånare. Koranen säger:

Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag [dvs. sin tro, världsuppfattning och livsföring] (Koranen, 13:11)[1]

Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag [dvs. sin tro, världsuppfattning och livsföring]

Varje samhälle har med andra ord sitt öde i sina egna händer. Den profetiska traditionen betonar den tanken: "du kommer att styras i enlighet med hur du är" (Kanz al-'Ummal, 6:89). Sådan är också demokratins grundläggande karaktär och egentliga innebörd, och den står inte i konflikt med någon islamisk princip.

Eftersom islam håller individer och samhällen ansvariga för sina egna öden, måste de också vara ansvariga att styra sig själva. Koranen vänder sig till samhället med sådana tilltal som "Människor!" och "Troende!" De förpliktelser som ålagts moderna demokratiska system är sådana som islam hänför till samhället, och efter grad av angelägenhet klassificerar som "absolut nödvändigt, förhållandevis nödvändigt, samt lovvärt att genomföra." I den heliga skriften finns följande stycken:

• Ge er hän åt Gud i hel och full underkastelse [under Hans vilja] (Koranen, 2:208)
• Troende! Ge av de goda ting som ni förvärvar och av det som Vi låter jorden frambringa åt er (Koranen, 2:267)
• Om någon av era kvinnor begår en grovt oanständig handling, tillkalla då fyra bland dem av er som har bevittnat handlingen, och om de vittnar [att de har sett den] (Koranen, 4:15)
• Gud befaller er att överlämna offentlig förvaltning till dem som besitter de rätta kvalifikationerna och att, när ni dömer mellan människor, döma rättvist (Koranen, 4:58)
• Troende! Slå vakt om rätten och rättvisan som Guds vittnen, även om det skulle vara till skada för er själva eller era föräldrar och nära anförvanter (Koranen, 4:135)
• Men visar de [fienderna] sig villiga att sluta fred, var då själv beredd till det (Koranen, 8:61)
• Troende! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada (Koranen, 49:6)
• Om två grupper av troende skulle råka i delo med varandra, försök då mäkla fred mellan dem (Koranen, 49:9)

  Om vi summerar ser vi att Koranen vänder sig till hela gemenskaper och åt dessa uppdrar så gott som allt det som ålagts moderna demokratiska system.

Människor samverkar med varandra genom att ta del i dessa åligganden och bygga upp de organ som är nödvändiga för att verkställa dem. Styresskicket består av alla dessa organ. Således förespråkar islam en styrelse baserad på ett socialt kontrakt. Människor väljer förvaltare och formar en rådsförsamling för att debattera aktuella frågor. Samhället som helhet deltar också i granskningen av förvaltningen. Särskilt under de fyra första kalifernas styre (623-661 e.Kr.) iakttogs de nämnda principerna för styrelse fullt ut. Under påverkan av interna konflikter och förhållanden i omvärlden vid den tiden transformerades det politiska systemet efter den fjärde kalifen Alis död och blev ett sultanat. Till skillnad från i kalifatet föregick maktsuccessionen i sultanatet inom sultanens familj. Likafullt och trots att fria val inte längre förekom vidmakthöll samhällen en del andra principer som utgör kärnan i dagens liberala demokrati.

Islam är en allomfattande religion. Den grundas på tron på en Gud som universum Skapare, Herre, Upprätthållare och Förvaltare. Islam är hela universums religion.  Det betyder att hela universum lyder under de lagar som Gud har fastställt och att allting i universum är "muslimskt" och lyder Gud genom att underkasta sig Hans lagar. Också en människa som vägrar att tro på Gud eller som följer en annan religion är ovillkorligen muslim vad gäller hennes kroppsliga existens. Hennes hela liv från en tillvaro som embryo till kroppens sönderfall efter döden, varje vävnad i hennes muskler och varje del av hennes kropp, följer den utveckling som av Gud har föreskrivits för alla. I islam är Gud, naturen och mänskligheten alltså varken långt ifrån eller främmande för varandra. Det är Gud som genom naturen och mänskligheten själv ger Sig tillkänna för mänskligheten, och genom varje ord genom vilket Gud är känd blir naturen och mänskligheten två (skapelse)skrifter. Det leder mänskligheten till att se på allting som något som tillhör samma Herre som den själv tillhör, och därmed att inte betrakta någonting i universum som främmande. Människans sympati, kärlek och tjänstvillighet begränsas inte till människor med en särskild ras, hudfärg eller etnisk bakgrund. Profeten sammanfattade detta med befallningen: "Guds tjänare, var bröder [och systrar]!"

En annan men lika viktig sak är att islam erkänner alla religioner som har föregått den. Islam accepterar alla profeter och skrifter som under historien sänts till olika mänskliga samfund i olika tider. Islam inte bara accepterar dem utan betraktar också tro på dem som en avgörande faktor i en muslims identitet. Genom att göra så erkänner islam alla religioners grundläggande enhet. En muslim är samtidigt en genuin efterföljare till Abraham, Moses, David, Jesus och alla andra hebreiska profeter. Den tron förklarar varför både kristna och judar underställda islamiska regimer under historien har haft religiösa rättigheter.

En muslim är samtidigt en genuin efterföljare till Abraham, Moses, David, Jesus och alla andra hebreiska profeter

Det islamiska sociala systemet söker forma ett samhälle präglat av anständighet och etisk medvetenhet, och därigenom förvärva Guds gillande. Det betraktar rätt och inte tvång som det sociala livets grundsten. Fiendskap är oacceptabel. Relationer måste baseras på tro, kärlek, ömsesidig respekt, hjälp och förståelse istället för konflikt och förverkligande av egenintressen. Social utbildning driver människor att söka sig mot högtstående ideal, sträva efter perfektion och inte bara söka tillfredsställa sina egna begär. Rättigheter ställer krav på enhet, rättskaffenhet framkallar ömsesidig hjälp och solidaritet, och tro tryggar broder- och systerskap. Uppmuntran till själen att eftersträva perfektion för med sig lycka i båda världar.

Demokrati har utvecklats över tid. På samma sätt som den har gått igenom många olika faser i det förflutna kommer den fortsätta att utvecklas och förbättras i framtiden. På vägen kommer den formas till ett mer mänskligt och rättvist system baserat på rättskaffenhet och realism. Om människor betraktas som helheter, utan att bortse från den andliga dimensionen i deras existens och deras andliga behov, och utan att glömma att mänskligt liv inte är begränsat till det jordiska och att alla människor har en stark längtan efter evighet, kan demokratin nå sin höjdpunkt av perfektion och frambringa än mer lycka till mänskligheten. Islamiska principer om jämlikhet, tolerans och rättvisa kan hjälpa den att göra just detta.

Så som var gryning, var soluppgång och var annalkande vår betecknar en ny början och ett hopp, gör också vart nytt århundrade och vart nytt årtusende det. I den meningen har mänskligheten inom ramen för de tidens hjul över vilka den inte råder alltid sökt en ny livsgnista, ett andetag friskt som gryningens vind, och hoppats på och önskat att lika lätt som att kliva över en tröskel träda in i ljuset och ut ur mörkret.

Vi kan bara spekulera om tidpunkten för den första mannens och kvinnans framträdande på den jord som, på grund av det gudomliga hantverk den förevisar, dess ontologiska innebörd, och det värde som den har som i huvudsak kommer från dess främsta invånare - människan, sammankopplas med Himlarna. Enligt den kalender vi idag använder står vi på tröskeln till det tredje årtusendet efter Jesu födelse - över honom vare frid. Eftersom tiden dock rör sig och framskrider i en cirkulär relativitet existerar i världen olika mått på tiden. Exempelvis är världen enligt den tidsuppfattning som för närvarande äger global acceptans i färd med att kliva över tröskeln till en ny tusenårsperiod. Enligt den judiska kalendern befinner vi oss redan på andra halvan av det åttonde årtusendet. Hinduisk tideräkning säger att vi lever i Kali-Yuga-eran. Följer vi den muslimska kalendern närmar vi oss slutet på första halvan av det andra årtusendet.

Vi bör emellertid minnas det faktum att varje sätt att mäta tiden inte är mer än ett relativt mått. En hundraårsperiod antas vara måttet för ett sekel, men tanken på ett sextioårigt sekel, baserat på en genomsnittlig livslängd, är också värd att nämna. I det perspektivet befinner vi oss redan i det fjärde millenniet efter Jesu födelse - över honom vare frid - och i det tredje efter hijrah som ju är startdatumet för den muslimska kalendern. Jag tar upp frågan på grund av den andliga oro som framkallats av de förfärliga omen som särskilt i västvärlden tros vara förbundna med det kommande millenniet.

Människor lever i ständigt hopp, och är sålunda hoppets barn. I samma ögonblick som de förlorar sitt hopp förlorar de också sin "livsgnista" även om deras fysiska existens fortskrider. Hopp är direkt proportionellt mot att ha tro. På samma sätt som vintern utgör en fjärdedel av året är också de perioder i en persons eller ett samhälles liv som motsvarar vintern korta. Det Gudomliga handlandets växlar roterar runt en sådan allomfattande visdom och sådana nåderika syften att, precis som dagens och nattens växlingar bygger upp hoppet och återupplivar entusiasmen, och varje nytt år för med sig förväntningar om vår och sommar, också de olyckliga perioderna är korta och följs av goda tider i individens liv såväl som i nationens historia.

För dem som besitter tro, insikt och genuin perceptiv förmåga är detta kretslopp av "Guds Dagar", centrerad i Gudomlig Visdom, varken en källa till fruktan eller till pessimism. Snarare är det för dem som har ett förstående hjärta, inre perception och förmågan att höra en källa till fortgående reflektion, åminnelse, och tacksägelse. Precis som en dag utvecklas i natten, och precis som vintern omsluter det sköte i vilket våren växer fram, renas och mognar individens liv och bär sina emotsedda frukter inom detta kretslopp. I det blir också av Gud givna förmågor till begåvningar och talanger, vetenskaper blommar som rosor och frambringar teknologier på tidens arbetsbänk, och mänskligheten närmar sig gradvis sitt bestämda slut.

Den allmänna inställning som här kommit till uttryck är varken personlig eller subjektiv utan snarare ett objektivt faktum i den mänskliga historien, och bör inte förstås som att vi välkomnar vintern eller vinterliknande händelser som svarar mot sorg, sjukdom och olycka. Trots det allmänna faktum att sjukdom så småningom ökar kroppens motståndskraft, stärker immunförsvaret och driver på medicinska framsteg är den patologisk och skadlig. Fallet är detsamma med jordiska och himmelska katastrofer. Ur ett teologiskt perspektiv är de orsakade av våra synder och vårt förtryck, vilket är tillräckligt för att skaka om jorden och himlarna, och av handlingar som deklarerats förbjudna och föraktade av lag och etiska principer (religiösa eller sekulära).  Även om dessa katastrofer uppmärksammar människor på sina misstag och försummelser och framkallar utveckling inom geologi, arkitektur, ingenjörskonst och andra säkerhetsrelaterade verksamheter; även om de upphöjer de drabbade troende till martyrskapets nivå, orsakar de mycken förödelse och skadar mänskligheten.

I Koranen kan vi läsa:

om Gud inte höll tillbaka [vissa] människor med andra [som redskap] skulle helt visst kloster och kyrkor, synagogor och moskéer där Guds namn åkallas utan uppehåll, ha jämnats med marken (Koranen, 22:40)

Om Gud inte höll tillbaka [vissa] människor med andra [som redskap] skulle helt visst kloster och kyrkor, synagogor och moskéer där Guds namn åkallas utan uppehåll, ha jämnats med marken

Gud skulle med andra ord vara så lite känd att män och kvinnor, som tenderar att inte erkänna någonting som står högre än de själva och att tro att de på Domedagen inte ska ställas till svars för sina handlingar, fullständigt skulle löpa amok och därigenom göra jorden olämplig för mänskligt liv. Vi har också det gudomliga påbudet:

det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er (Koranen, 2:216)

Till exempel är krig tillåtet. Även om krig som grundas på särskilda principer och med avsikten att förbättra rådande förhållanden kan ha fördelar bör de inte framtvingas eftersom de också bringar skada; de lämnar efter sig raserade hem, förstörda familjer och gråtande föräldralösa och änkor.

Hursomhelst kan tillvarons realiteter varken glömmas bort eller ignoreras. Människorna är speglar av Guds Namn och Attribut och skiljer sig därigenom från resten av skapelsen med äran att vara ansvariga för att i Hans Namn få Jorden att blomstra.

Människorna är speglar av Guds Namn och Attribut och skiljer sig därigenom från resten av skapelsen med äran att vara ansvariga för att i Hans Namn få Jorden att blomstra

Kan de inte förstå visdomen eller syftena bakom det goda och onda som av Skaparen har sänts i deras väg, kommer de inte undan förtvivlan och misströstan. Som vi kan se i den existentialistiska litteraturen vänds livet för dem till en meningslös process, tillvaron blir en gagnlös tomhet, nonsens det enda kännetecknet, självmord en förtjänstfull handling och döden den enda ofrånkomliga realiteten.

Efter att som en introduktion ha presenterat de spörsmål som utgör grunden för vårt ämne kan vi nu gå över till våra funderingar beträffande det tredje millenniet.

Människans historia inleddes med två människor som utgjorde mänsklighetens essens och som kompletterade varandra. Den ursprungliga modern och fadern och de familjer som härstammade från dem levde i en tid präglad av fridfullhet. De formade ett enat samhälle med gemensamma värderingar och delade samma miljö och samma liv.

Sedan den tiden har mänsklighetens essens varit oförändrad och kommer att så förbli. De faktiska förhållanden som omger deras liv, fysiska konstitution, huvudsakliga kännetecken, grundläggande behov, platser och tider för deras födelse och död, urval av föräldrar och fysik, nedärvda egenskaper såväl som den omgivande naturliga miljön har inte förändrats. Allt detta förutsätter grundläggande, centrala och beständiga realiteter och värden så att tillvaron kan fortskrida som ett världsligt paradis i skuggan av Himlen.

Vi nämnde ovan några företeelser som ter sig skadliga och otäcka. Likaledes finns mänskliga drag som vid första anblicken synes fördärvliga, såsom hat, avundsjuka, illvilja, önskan att dominera andra, girighet, raseri och egoism. En människa har också andra nedärvda drifter och behov som ger en fortsättning på hennes liv, såsom behoven att äta och dricka och drifterna lust och vrede. Alla mänskliga drifter, behov och begär bör vägledas och fostras i riktning mot de eviga, universella och beständiga värden som vänder sig till fundamentala aspekter av mänsklighet. I den meningen kan behoven att äta och dricka och de begär som kopplas till lust och vrede tyglas och omvandlas till att bli medel för absolut eller relativt gott.

Alla mänskliga drifter, behov och begär bör vägledas och fostras i riktning mot de eviga, universella och beständiga värden som vänder sig till fundamentala aspekter av mänsklighet

Likaså kan egoism och hat bli källor till fina egenskaper och godhet. Avundsjuka och rivalitet kan omvandlas till tävlan i välgörenhet och goda handlingar. Känslan av illvilja kan omvandlas till agg mot Satan, mänsklighetens största fiende, och mot hat och illvilligheten själv. Girighet och vrede kan tvinga en att outtröttligt göra goda gärningar. Egoism kan peka ut den sinnliga själens (nafs) fördärvliga aspekter och därigenom söka fostra och rena själen genom att inte ursäkta dess fördärvliga handlingar.

Med hjälp av träning och strävan kan alla negativa känslor omvandlas till källor till godhet. Det är på det sättet nivån "det bästa hos Skapelsen" nås - genom att göra resan omvandling från en potentiell människa till en verklig och fullkomnad människa, och bli skapelsens och tillvarons främsta symbol, exempel och personliga representant.

Detta faktum till trots är den mänskliga tillvarons realiteter inte alltid i samklang med dessa riktlinjer. Negativa känslor och egenskaper besegrar ofta människor och tar dem i sitt våld i sådan grad att också de religioner som vägleder människor till godhet och välvilja, såväl som de känslor och egenskaper som är källor till absolut gott, missbrukas. På såväl individnivå som för mänskligheten som helhet är mänskligt liv endast summan av interna, personliga strider och deras yttre manifestationer. Dessa tendenser gör individens, samhällets och historiens värld en arena för kamp, strid, krig, förtryck och tyranni. Som ett resultat är det vanligen människorna själva som drabbas av konsekvenserna.

Män och kvinnor skördar alltid frukten av sina handlingar. Under den första tiden av sin historia levde mänskligheten ett lyckligt liv som ett enhetligt samhälle vars medlemmar delade sina glädjeämnen och sorger. Så småningom kom de dock att fjättra sina halsar och fötter vid en igenrostad boja vilken som ett resultat av avund, girighet och traktande efter andras rättigheter och tillgångar var sammansatt av förtryckets kedjor. Konsekvensen var Kains mord på Abel och följden blev att mänskligheten beträdde osämjans väg. Trots att millennierna passerat ett efter ett som dagar, årstider och år fortgår ännu denna "cykel".

Det andra millenniet inleddes med korstågen och de mongoliska invasionerna av de muslimska områdena, som på den tiden var som Jordens och historiens hjärta. Krigen och förödelsen till trots, och trots de brott som vissa gånger begåtts i religionens namn och andra gånger i namn av ekonomisk, politisk och militär överhöghet, har detta årtusende sett höjdpunkter i österlandets på andliga metafysiska, universella och eviga värden baserade civilisationer, samt i västvärldens på de fysiska vetenskaperna baserade civilisationer. En mängd betydelsefulla geografiska upptäckter och vetenskapliga rön har gjorts.

Inte desto mindre existerade de östliga och västliga civilisationerna separerade från varandra. Denna avskildhet, som inte borde ha uppträtt, uppkom därför att de förra tog avsked av intellektualiteten och vetenskapen, medan de senare tog avsked av andlighet, metafysik och eviga och beständiga värden. Som en följd har millenniets avslutande århundraden bevittnat katastrofer som är svåra att föreställa sig. Mänsklighetens växande arrogans och självgodhet som följt i spåren på dess prestationer har tvingat män och kvinnor att leva under en världsomspännande kolonialism, omåttliga massakrer, revolutioner som har kostat miljoner liv, ofattbart blodiga och förödande krig, rasdiskriminering, omåttliga sociala och ekonomiska orättvisor, och järnridåer upprättade av regimer vars ideologi och filosofi sökte motsätta sig mänsklighetens natur, frihet, ställning och värdighet. Det är delvis på grund av detta och delvis på grund av en del förebud i Bibeln som många västerlänningar fruktar att världen åter ska dränkas i floder av blod och förödelse. De är tämligen pessimistiska och oroade över det nya millenniet.

Moderna kommunikations- och transportmedel har omvandlat världen till en stor och global by. Så de som förväntar sig att radikala förändringar i ett land bestäms av det landet självt och förblir begränsade till det, är okunniga om rådande realiteter. Vår tid är en tid av interaktiva relationer. Nationer och folk är mer i behov av och beroende av varandra än tidigare, något som leder till närhet i de ömsesidiga relationerna.

Nationer och folk är mer i behov av och beroende av varandra än tidigare, något som leder till närhet i de ömsesidiga relationerna

Detta nätverk av relationer som har ersatt den råa kolonialismens tid och som är baserat på ömsesidiga intressen, ger den svaga sidan en del fördelar. Tack vare framsteg inom teknologi, särskilt digital elektronisk teknologi, ökar därtill steg för steg förvärvandet och utbytet av information. Följden blir att individen hamnar i förgrunden, och det blir oundvikligt att förtryckande regimer ersätts av demokratiska styrelseskick som respekterar individens rättigheter.

Eftersom varje individ är som en art i förhållande till andra arter kan individens rättigheter inte offras för samhället, och sociala rättigheter bör bero av individuella rättigheter. Det är skälet till att de grundläggande mänskliga rättigheter och friheter som hittas i de uppenbarade religionerna kom till övervägande hos en krigstrött västvärld. De kommer att hamna i förgrunden i alla relationer. Överst bland dessa rättigheter finns rätten till liv som endast kan ges och tas av Gud. En grundläggande princip i Koranen som betonar den betydelse som islam tillmäter denna rätt är:

... om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet (Koranen, 5:32)

Om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet

Andra rättigheter är religions- och trosfrihet; åsiktsfrihet och frihet att uttrycka dem; rätten till egendom och hemfrid; rätt att gifta sig och bilda familj; rätt att kommunicera och resa; samt rätt till och frihet i utbildning. Den islamiska rättsvetenskapens principer grundas på dessa och andra rättigheter som alla accepteras av moderna rättssystem, till exempel skydd av liv, religion, egendom, fortplantning och intellekt, såväl som människors lika värde grundat på det faktum att alla människor är just mänskliga varelser, samt avvisande av all diskriminering på grund av ras, hudfärg eller språk. Alla dessa kommer att vara - och bör vara - oundgängliga grundstenar i det nya millenniet.

I motsats till en del människors farhågor tror och hoppas jag att det nya millenniets värld kommer att vara en lyckligare, mer rättvis och mer medkännande plats. Islam, kristendom och judendom har alla samma ursprung, nästintill samma grunddrag och närs av samma källa. Trots att de under århundraden har existerat som rivaliserande religioner, gör de saker de har gemensamt och deras delade ansvar för att bygga en lycklig värld för alla Guds skapelser en tvärreligiös dialog dem emellan nödvändig. Denna dialog har nu utvidgats till att inbegripa Asiens och andra områdens religioner. Resultaten har varit positiva.

I motsats till en del människors farhågor tror och hoppas jag att det nya millenniets värld kommer att vara en lyckligare, mer rättvis och mer medkännande plats

Som jag nämnt ovan kommer denna dialog utvecklas som en nödvändig process, och efterföljare till alla religioner kommer att finna vägar att närma sig och hjälpa varandra.

Tidigare generationer fick bevittna en bitter strid som aldrig skulle ha fått äga rum: vetenskap kontra religion. Konflikten gav upphov till ateism och materialism som påverkade kristendomen mer än andra religioner. Vetenskap kan inte stå i strid med religion ty syftet med den är att förstå naturen och mänskligheten, som var och en är en sammansättning av manifestationerna av Guds Attribut Vilja och Makt. Religion har sin källa i det Gudomliga Attributet Tal vilket under den mänskliga historiens lopp manifesterades som Gudomliga Skrifter såsom Koranen, Evangelium, Tora och andra. Tack vare både kristna och muslimska teologers och vetenskapsmäns ansträngningar ter det sig som att den några århundraden långa konflikten mellan vetenskap och religion kan få ett slut, eller åtminstone få det absurda i den erkänt.

Slutet på denna konflikt och en ny typ av utbildning som sammanför religiöst och vetenskapligt vetande med etik och andlighet, kommer att producera genuint upplysta människor med hjärtan illuminerade av religiösa vetenskaper och andlighet, sinnen upplysta av positiva vetenskaper, karaktäriserade av alla typer av mänskliga företräden och moraliska värderingar, samt väl medvetna om sin tids socioekonomiska och politiska förhållanden. Vår gamla värld kommer att uppleva en fantastisk "vår" innan den faller. Denna vår kommer att se klyftan mellan fattiga och rika liten; världens tillgångar distribuerade mer rättvist i enlighet med en individs arbete, kapital och behov; frånvaron av diskriminering på grund av ras, hudfärg, språk och världsuppfattning; samt grundläggande mänskliga rättigheter och friheter skyddade. Individer hamnar i förgrunden och genom att lära sig att förverkliga sin potential kommer de med kärlekens vingar, kunskap och tro att stiga uppåt på vägen mot att bli "den mest upphöjda människan."

Vår gamla värld kommer att uppleva en fantastisk "vår" innan den faller

Denna nya vår då vetenskapliga och teknologiska framsteg tas i beaktande kommer människor förstå att vetenskapens och teknologins rådande nivå påminner om det stadium då ett barn läar sig krypa. Mänskligheten kommer att anordna resor i rymden som om det gällde en resa till ett annat land. Resande på väg mot Gud, dessa kärlekens självuppoffrare som inte har tid för fientlighet, kommer att föra den gnista som finns i deras sinnen till andra världar.

Ja, denna vår kommer att uppstå på grunder av kärlek, medlidande, barmhärtighet, dialog, acceptans av andra, ömsesidig respekt, rättvisa och rättigheter. Det kommer att bli en tid då mänskligheten upptäcker sitt sanna väsen. Godhet och vänlighet, rättskaffenhet och dygd kommer att vara världens grundläggande essens. Oavsett vad som händer växlar världen förr eller senare in på det spåret. Ingen kan förhindra detta.

Vi ber och bönar om att den oändligt Nåderike inte ska låta våra hopp och förväntningar rinna ut i sanden.

Tweet

Whatsapp