Islam och demokrati

Islam upprätthåller även följande fundamentala principer:

• I sanning ligger makt. Detta är ett förkastande av en vanlig tanke om att sanning beror av makt.
• Rättvisa och rättssäkerhet är nödvändigt.
• Trosfrihet och rätt till liv, personlig egendom, reproduktion och hälsa (mental och fysisk) kan inte kränkas.
• Privatlivets okränkbarhet och ostördhet måste försvaras.
• Ingen får dömas för ett brott utan bevis, eller anklagas och straffas för någon annans brott.
• Ett konsultativt förvaltningssystem är nödvändigt.

Alla rättigheter är lika viktiga och en individs rätt kan inte offras för samhällets skull. Islams uppfattning är att ett samhälle består av tänkande individer som är utrustade med fri vilja och som har ett ansvar mot sig själva såväl som mot andra. Genom att dessutom lägga till en kosmisk dimension går islam ett steg längre. I motsats till de fatalistiska angreppssätt som präglat några av artonhundratalets västerländska tankesystem såsom dialektisk materialism och historicism, betraktar islam mänskligheten som historiens "motor". På samma sätt som varje individs vilja och beteende bestämmer hur hans eller hennes liv blir i denna värld och i det efterkommande, bestäms ett samhälles framsteg eller nedgång av viljan, världsuppfattningen och livsföringen hos dess invånare. Koranen säger:

Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag [dvs. sin tro, världsuppfattning och livsföring] (Koranen, 13:11)[1]

Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag [dvs. sin tro, världsuppfattning och livsföring]

Varje samhälle har med andra ord sitt öde i sina egna händer. Den profetiska traditionen betonar den tanken: "du kommer att styras i enlighet med hur du är" (Kanz al-'Ummal, 6:89). Sådan är också demokratins grundläggande karaktär och egentliga innebörd, och den står inte i konflikt med någon islamisk princip.

Eftersom islam håller individer och samhällen ansvariga för sina egna öden, måste de också vara ansvariga att styra sig själva. Koranen vänder sig till samhället med sådana tilltal som "Människor!" och "Troende!" De förpliktelser som ålagts moderna demokratiska system är sådana som islam hänför till samhället, och efter grad av angelägenhet klassificerar som "absolut nödvändigt, förhållandevis nödvändigt, samt lovvärt att genomföra." I den heliga skriften finns följande stycken:

• Ge er hän åt Gud i hel och full underkastelse [under Hans vilja] (Koranen, 2:208)
• Troende! Ge av de goda ting som ni förvärvar och av det som Vi låter jorden frambringa åt er (Koranen, 2:267)
• Om någon av era kvinnor begår en grovt oanständig handling, tillkalla då fyra bland dem av er som har bevittnat handlingen, och om de vittnar [att de har sett den] (Koranen, 4:15)
• Gud befaller er att överlämna offentlig förvaltning till dem som besitter de rätta kvalifikationerna och att, när ni dömer mellan människor, döma rättvist (Koranen, 4:58)
• Troende! Slå vakt om rätten och rättvisan som Guds vittnen, även om det skulle vara till skada för er själva eller era föräldrar och nära anförvanter (Koranen, 4:135)
• Men visar de [fienderna] sig villiga att sluta fred, var då själv beredd till det (Koranen, 8:61)
• Troende! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada (Koranen, 49:6)
• Om två grupper av troende skulle råka i delo med varandra, försök då mäkla fred mellan dem (Koranen, 49:9)

  Om vi summerar ser vi att Koranen vänder sig till hela gemenskaper och åt dessa uppdrar så gott som allt det som ålagts moderna demokratiska system.

Människor samverkar med varandra genom att ta del i dessa åligganden och bygga upp de organ som är nödvändiga för att verkställa dem. Styresskicket består av alla dessa organ. Således förespråkar islam en styrelse baserad på ett socialt kontrakt. Människor väljer förvaltare och formar en rådsförsamling för att debattera aktuella frågor. Samhället som helhet deltar också i granskningen av förvaltningen. Särskilt under de fyra första kalifernas styre (623-661 e.Kr.) iakttogs de nämnda principerna för styrelse fullt ut. Under påverkan av interna konflikter och förhållanden i omvärlden vid den tiden transformerades det politiska systemet efter den fjärde kalifen Alis död och blev ett sultanat. Till skillnad från i kalifatet föregick maktsuccessionen i sultanatet inom sultanens familj. Likafullt och trots att fria val inte längre förekom vidmakthöll samhällen en del andra principer som utgör kärnan i dagens liberala demokrati.

Islam är en allomfattande religion. Den grundas på tron på en Gud som universum Skapare, Herre, Upprätthållare och Förvaltare. Islam är hela universums religion.  Det betyder att hela universum lyder under de lagar som Gud har fastställt och att allting i universum är "muslimskt" och lyder Gud genom att underkasta sig Hans lagar. Också en människa som vägrar att tro på Gud eller som följer en annan religion är ovillkorligen muslim vad gäller hennes kroppsliga existens. Hennes hela liv från en tillvaro som embryo till kroppens sönderfall efter döden, varje vävnad i hennes muskler och varje del av hennes kropp, följer den utveckling som av Gud har föreskrivits för alla. I islam är Gud, naturen och mänskligheten alltså varken långt ifrån eller främmande för varandra. Det är Gud som genom naturen och mänskligheten själv ger Sig tillkänna för mänskligheten, och genom varje ord genom vilket Gud är känd blir naturen och mänskligheten två (skapelse)skrifter. Det leder mänskligheten till att se på allting som något som tillhör samma Herre som den själv tillhör, och därmed att inte betrakta någonting i universum som främmande. Människans sympati, kärlek och tjänstvillighet begränsas inte till människor med en särskild ras, hudfärg eller etnisk bakgrund. Profeten sammanfattade detta med befallningen: "Guds tjänare, var bröder [och systrar]!"