Livet efter döden

En närmare analys av universums mekanismer visar att två kontrasterande element kan hittas överallt, att de är djupt rotade och resulterar i gott och ont, nytta och skada, perfektion och ofullständighet, ljus och mörker, vägledning och vilseledning, tro och icketro, lydnad och uppror, och fruktan och kärlek. Den resulterande kontinuerliga konflikten mellan motsatser orsakar tillräckligt med fortlöpande förändring och omdaning för att frambringa komponenterna till en ny värld. Dessa kontrasterande element leder så småningom till evighet och materialiserar sig som Paradis och Helvete. Den eviga världen kommer att bestå av de vitala komponenterna i denna föränderliga värld som då kommer att ges beständighet.

Paradis och Helvete är de två kontrasterande frukter som växer på skapelsens träds två grenar. De är de två behållare som är fyllda med de två strömmarna av ting och händelser, och de två poler till vilka levande väsen flyter i vågor. De är de platser där Gudomlig Nåd och Gudomlig Vrede manifesterar sig, och då Gudomlig Makt skakar om universum kommer de att vara fyllda av invånare.

I denna värld kommer förtryckare undan med sin förtryckande makt intakt medan de förtryckta fortsätter att förödmjukas. Sådana oförrätter kommer att föras inför en Högsta Tribunal, ty Gud vore orättvis och ofullkomlig om Han lät dem negligeras. Förvisso bestraffar Gud emellanåt de skyldiga också i denna värld. Det lidande som tidigare ohörsamma och upproriska folk utstått lär oss att alla är föremål för vilket tillrättaläggande som Gud Allsmäktiges Härlighet och Majestät än väljer att tillämpa. Så, som deklareras i "men ni, obotfärdiga syndare, håll er undan denna dag!" (Koranen, 36:59), Guds absoluta Rättvisa fordrar att Han i det efterkommande livet avskiljer de goda från de förtappade och behandlar var och en i enlighet därmed.

Vår plats i skapelsen är unik, ty vi innesluter i oss själva någon aspekt av allt som existerar i universum. Våra mentala och andliga förmågor representerar änglalika och andra andliga sfärer, såsom symbolernas eller de immateriella formernas. På grund av vår medfödda förmåga att lära och vår besittning av fri vilja kan vi likafullt överträffa också änglarna. Vårt fysiska och biologiska väsen representerar växter och djur. Även om dessa är begränsade i tid och rum tillåter våra andliga och andra förmågor såsom fantasi oss att överskrida dem. Trots vårt unika och oskattbara värde i jämförelse med skapelsens övriga representanter dör några av oss vid födseln och andra i ung ålder. Dessutom längtar vi efter evigheten och eftertraktar evigt liv, och vissa av våra sinnen och känslor nöjer sig inte med mindre. Om vi kunde välja mellan evigt liv föregått av svåra vedermödor i detta liv och evig ickeexistens föregått av ett kort och luxuöst liv, skulle vi sannolikt välja det förra, kanske till och med i så motto att vi skulle föredra evig existens i Helvetet framför evig ickeexistens. Gud, den Nåderike och Vise, dömde oss inte till evig ickeexistens eller ingav oss en längtan efter evighet så att vi skulle komma att lida medan vi försökte uppfylla ett omöjligt men innerligt begär. Gudomlig Visdom fordrar sålunda existensen av en evig värld.

Denna värld kan inte bedöma en individs faktiska värde. Trots att vi har en relativt liten fysisk kropp tillåter våra mentala och andliga förmågor oss att omspänna hela universum. Våra handlingar är inte begränsade endast till denna värld och kan därför inte vara bundna till tid och rum. Vår natur är så universell att den första människans handlande också påverkar den sista människans liv och karaktär och överhuvudtaget all existens. Att som materialister gör begränsa människan till att vara en fysisk entitet, leva en mycket kort tid och ha begränsat utrymme, visar prov på en fullständig missuppfattning och en brist på insikt om vad varje människa i realiteten är.

Denna världs måttstockar kan inte bedöma det intellektuella och andliga värdet av profeter och deras insatser, eller den förödelse som sådana monster som Farao, Hitler eller Stalin orsakat. Inte heller kan de avgöra det sanna värdet av innerlig uppriktig tro och moraliska kvaliteter. Vilken är den adekvata belöningen för en martyr som har offrat allt för Gud, för andra, eller för sådana universella mänskliga värden som rättvisa och sannfärdighet? Vilken är den adekvata belöningen för en troende vetenskapsman vars hängivna forskning resulterar i något som gynnar alla människor fram till den Yttersta dagen?

Endast den andra världens måttstockar - som tar hänsyn till en atoms vikt av gott och ont - kan värdera sådana gärningar på ett adekvat sätt.

På Uppståndelsens dag skall Vi ställa fram rättvisande vågar och ingen skall då lida den minsta orätt. [Allt], till och med det som väger så litet som ett senapskorn, skall Vi dra fram i ljuset. Det är Vi som bäst håller räkning på allt. (Koranen, 21:47)

Även om det inte fanns något som nödvändiggjorde uppståndelsen skulle blotta nödvändigheten av att värdera våra gärningar fordra att en infinit rättvis och fin balans etablerades.

Gud gör visserligen vadhelst Han önskar men ingen av Hans verk sker utan ett syfte. Grundat på detta faktum förutsätter Hans universella Visdom uppståndelsen. Om det inte var så vore vi tvungna att svara på följande frågor: Är det möjligt att det Högsta Väsendet, som manifesterar Sitt Herravälde och Sin Suveränitet genom universums allomfattande och fullkomliga ordning, ändamålsenlighet, rättvisa och balans, inte skulle belöna troende som söker Hans beskydd som Herre och Suverän, tror på Hans Visdom och Rättvisa och visar sin lydnad via dyrkan? Skulle han låta dem som förnekar Hans Visdom och Rättvisa, reser sig mot Honom eller ignorerar Honom gå fria från straff? Eftersom denna värld innehåller en knapp tusendel av Hans Visdom och Rättvisa för människan blir de flesta icketroende utan straff och de flesta troende utan belöning. Guds Rättvisa hänskjuts således med nödvändighet till en Högsta Tribunal där vi fullt ut kommer att belönas och straffas.

Kort sagt skapades vi i universella avsikter, vilket Koranen också slår fast:

"Trodde ni att Vi skapade er för nöjes skull och att ni inte skulle föras tillbaka till Oss?" Upphöjd över allt är Gud, Konungen, den yttersta Sanningen! Det finns ingen gudom utom Han, Herren till allmaktens, nådens och barmhärtighetens tron. (Koranen, 23:115-16)

Vi skapades inte endast för spel och sport och inte heller är evig ickeexistens i graven vårt slutliga öde. Snarare skapades vi till ett evigt liv som förbereds genom alla våra gärningar, och till en evig värld fylld av evig skönhet och välsignelse (Paradiset) eller ondska och syndfullhet (Helvetet).

Tweet

Whatsapp