Våra gamla städer
Med deras externa framträdanden, interna djup, goda proportioner, vingårdar och orkidéer, strömmande och blåsiga atmosfär mjukade våra gamla städer upp allas hjärtan. De förhöjde alla drömmar och berusade de som stannade upp vid dem.
Färgrik belysning från det förflutna öste över städerna. Förtrolighet, ömhet och tillgivenhet strömmade ut ur grunden och stadsborna exalterade en unik gemenskap. Dessa bilder av skönhet (städerna) var ett hörn av paradiset som alla starkt längtade efter och önskade till.
I människors inspirerande bemötanden och uppbyggda höga proportioner, kände vi att allting underkastade sig till något gudomligt och var utvecklat i en klartänkt atmosfär bestående av avgränsningar dragna genom gudomlig inspiration.
Speciellt under de sista åren och trots olika fel refererat till åldrade sedvänja är denna atmosfär; med all dess skönhet utvecklat med kärlek och sorg och själsliga välbefinnande som kan få oss att glömma bort allt det sköna i paradiset, som en slutdestination som vi kan komma fram till[The Golden Period of Time ,Izmir: 1994, 43-8]
Den islamiska civilisationen, ärvd av det osmanska riket, undersökte mänskligheten och livet i stort. Å ena sidan värdesatte de vetenskap som kunskapens ljus, genom att förstå Guds regler som råder. Män och kvinnor har alltså tillåtelse till att förbättra världen med hjälp av kunskap. Å andra sidan baserar världen sin själsliga grund på dynamik och värden av islam.
Denna civilisation såg natur och innebörden av vetenskap som ett ställe för uppenbarelse av naturens lagar härstammad från Skaparens Attribut av Vilja och Makt. Det förekommer aldrig att vetenskapliga "lagar" är motsägande för Islam, istället består Islam av ett komplett och harmoniskt system av lagar som kommer från Skaparen. I väst skiljde man vetenskap från religion och medförde mer skada än nytta. Denna syn förslavade mänskligheten till ett tankesätt där män och kvinnor producerade, använde och sedan berövade dem från alla sublima värden. Detta ger ingen betydelse till mänskligheten, men kan ta död på tusentals omedelbart.
Den islamiska civilisationen accepterade vetenskapen som ett uttryckssätt för religionen på en annorlunda skala. Genom att förena hjärtat och hjärnan på en individuell skala, religion och vetenskaplig kunskap på en social skala, presenterade den en sann lycka. I denna enorma introduktion till historien av vetenskapen, delade George Sarton historien in i kronologiska delar och namngav varje del efter den specifika tidens mest identifierade vetenskapsman. Exempel på dessa delar är perioden då Harizmî och Bîrûnî levde. Sarton talar också om flera hundra muslimska vetenskapsmän som gjorde intryck på sin tid. Dessa personer var inte bara experter inom specifika områden eller "fängslade" i materiella tänk, utan även mycket duktiga inom många andra områden också. Många tyckte också att själsligt välbefinnande var av betydelse. Alltså; många människor som ägnade sig åt Sufism var även matematiker, astronomer, läkare eller historiker.
I mitten av tolvhundratalet, led den islamiska civilisationen av en stor chock i form av en invasion av mongolerna. Men trots dess existens som varade i 500 år var den full av själslig, naturlig och grundlig dynamik. Den återhämtade sig snabbt. Denna gång utvecklade den islamiska civilisationen en ny gren som spred sig från Anatolien till Europa och tilltog större lyx med det osmanska riket. När tiden närmade sig artonhundratalet var dess vinge av vetenskap brutet. De började vissna likt en blomma. Väst förvandlade den vetenskapliga kunskapen till en källa och såg det som en egendom.
Den nya utvecklingen berodde en stor del på särskilda sociopsykologiska faktorer som var formade av europeiskt renässans. Europas medvetenhet om materialism och dess hunger för materiella rikedomar ledde till att de blev världens rikaste folk. Makten som de tog till sig genom geografiska och vetenskapliga upptäckter och nya teknologiska uppfinningar ledde dem stegvis till att bli världs dominerande.
Det osmanska riket kunde under inga omständigheter motstå kollapsen. Turkiets krig med Ryssland 1877, första och andra balkankriget och första världskriget fick varje hushåll att känna av dess konsekvenser. Sedan efterföljde ockupationen och delningen av Anatolien efter allt detta.
I samband med alla dessa nederlag fick Europas synliga makt och materiella övermakt tillfälle att utrota principerna av tron, då tron är syftet och meningen för livet och skapandet för muslimerna. Islam visades som ett offer för muslimernas förfall. Koranen knuffades åt sidan och muslimernas tankar och känslor, hopp, kärlek och entusiasm blev förlamad. Geografiskt och socialt liknades den muslimska världen ruiner.
- Skapad