Mevlana Jalal al-Din Rumi
Det finns betydelsefulla personligheter med hjälp av sina röster och andetag, kärlek och spännande tilldragelse, och löften till mänskligheten alltid förblir aktuella och vid liv genom århundraden. Tiden misslyckas bevisligen att föråldra dessa karaktärer. Deras tankar, analyser, förklaringar, och spirituella budskap som aldrig kommer att förloras representerar återigen alternativa lösningar och föreskrifter för dagens sociala problem i mångfald och olikheter. Rumi var en sådan personlighet. Trots den oerhörda mängden tid som separerar hans liv från vår, fortsätter han att höra och lyssna på oss, delar våra känslor, presenterar lösningar till våra problem med en röst utan dess like. Trots att han levde för flera århundraden sedan så är han fortfarande levande bland och med oss än idag.
Han är en man av ljuset- en man som erhåller sitt ljus från Mänsklighetens Mästares (Profeten Muhammad, Guds frid vare med honom) anda, som fördelar sitt ljus överallt i variationer av gott uppförande. Han valdes till att bli ett av världens helgon med renhet i hjärtat; en välsignad person vars ord är utomordentliga bland kärlekens och lidelsens hjältar. Han är och fortsätter att vara Israfil; blåser liv i döda själar. Han är och fortsätter att vara livets vatten till mångas andefattiga hjärtan, en spirituell bevattning. Han var och fortfarande är den perfekta arvtagaren till Profeten (fred vara med honom).
Jalal al-Din Rumi, en man av Gud, skyndade sig till Gud på sin egen spirituell resa, med detta så framkallade han liknande resor hos många andra- resor med ivrig strävan mot Gud. Han var en balanserad man med hänryckning som löpte levande med kärlek och glädje; han gjorde detta med sådan utsträckning att han blev en inspiration till samma känslor hos många andra, och han fortsätter med detta än idag. Rumis passion, tillsammans med sina kunskaper och kärlek till Honom (Gud), har omnämnt honom till en hjälte av både sin respekt och fruktan till Gud. Han är och fortsätter att vara en som gör tecken; vars kraftfulla röst inbjuder alla till sanning och ultimata välsignade verkligheten. Rumi var en inberäknad mästare vars glädje var en direkt konsekvens av Hans glädje, vars kärlek och passion var resultatet av Hans speciella favör till Rumi.
Hans liv skänker verklig bevis till Sanningen. Han talade samtidigt till de av hans tid på ett effektivt sätt. Rumi var ännu mer inflytesrik då han talade, i sin röst och andetag, som reflekterade rösten av Profeten Muhammad, frid och välsignelse vare med honom, hördes även efter hans bortgång. Han talade med en sådan bedårande röst att han förmådde att vägleda inte bara sina välsignade samtida vänner, utan även folk i vår tid, århundraden förflyttades från hans fysiska existens. Gud delegerade honom denna viktiga plikt. För den anledningen har Gud välsignat honom med felfri inre och yttre kvaliteter så att han kunde vara framgånsrik i sitt löfte. Han hjärta var fylld Gudomlig ljus. Hans själ är markerad av hans visdom, som lyser som ett reflekterande ljus genom en dyrbar ädelsten. Hans djupt inre jag var omslaget med Gudomliga mysterier. Hans inre ögon var upplyst av detta speciella ljus.
På denna horisont representerar Jalal al-Din Rumi Polstjärnan, hjärtat av cirkeln av vägledning för denna tid. Han förkroppsligar karaktärsdragen som helgon, där han får ljuset från Profetens sanning. Många av Guds välsignade skapelser attraheras instinktivt till ljuset; Rumis ljus har attraherat hundratals, tusentals fjärilar; de dras till ljuset. Han är en guide för mänsklig sökande efter perfektion av mänsklig karaktär. Rumi var en försiktig tolkare då det gällde sanningar presenterade i Koranen. En tolkare som är full av kärlek och entusiasm för Profeten Muhammad, Rumi var benägen att använda ett mystiskt språk för att guida andra till Guds kärlek. De som inträder hans sfär kan nå den ultimata känslan och närvaron av Allah. De som undersöker Koranen via hans guidepost går igenom en förändring och fortsätter att få igenom en förändring) likt de som levde i Profetens närvaro, fred vare med honom. När verserna i Koranen tolkades av Rumis närmaste vänner, så upplystes alla hjärtan av hans visdom. Det var som om alla himmelens mysterier öppnades av hans helhjärtade recitation av det ordet- Allah.
Rumis kärlek till Gud var väldigt intensiv, med en ständig längtan för Guds mysterier. Han upplevde kärlek och passion i både i sin ensamma asketism och i sina aktiviteter i samhället. Det var i sin ensamhet som han han öppnade dig sig till den mest sanna enigheten med Gud, och de var i sådana fall där han separerade sig från allting förutam Gud som han blev till en klot av eld. Då den brännande känslan kan vara en börda för många att bära visade han inga tecken på missnöjdhet. Det var snarare ett krav för att kunna brinna av passion, och att dra sig för klagomål ansågs vara en del av lojalitetens tradition. De som bekänner sin kärlek till Gud, måste medfölja sin ställningstagande av begreppet " Jag älskar" med en känsla av ursinnig uppbrinnande- det är priset som en måste betala för att vara nära Gud eller i enhet med Gud. Man måste engagare sitt beteende i att leva sitt liv i stor utsträckning i asketism, såsom mindre ätande, mindre förtäring av vatten, mindre sömn och en konstant medvetenhet och orientation mot Gud i ens tal.
Rumi kan inte förstå hur än som älskar kan sova på ett överdrivet sätt, då det slukar upp tiden som man kan spendera med Den Älskade. För honom så är överdriven sömn offensivt mot Gud. Gud instruerade David genom att säga, " Å David, de som hänger sig åt att sova utan att begrunda Mig och som sedan påstår att de älskar är lögnare. Rumi redogör för detta; "När mörkret faller, blir de älskande livliga." Rumi rekommenderade detta inte enbart i sina ord utan även i sina handlingar.
- Skapad