Islams syn på terror
Ordet Islam kommer från silm och selamet vilket betyder underkastelse, räddning, tillförlit, och fred. Otaliga argument i Koranen och i Hadithlitteraturen, de essentiella källorna i Islam stödjer dessa betydelser. Således är alla handlingar som leder till våld och terror förbjudna med stor tyngd på de sista orden. I de centrala Islamiska termer, som skildrar den verkliga sanningen ska fred och tillit vara en del av alla aspekter i ens dagliga liv.
Judendomen och Kristendomen framhäver också fred och tillit. Ingen av de uppenbarade religionerna kan kollidera med varandra. Alla dessa religioner men framförallt Islam förkastar korruption, förtryck och konflikt.
Historiskt sett har muslimska regeringar deltagit i strider och krig, liksom alla andra regeringar. Ingen regering eller religion kan påstå att de inte har deltagit i sådana händelser.
Men jag skulle vilja påminna läsarna om orden av den som torterades på korset: Låt han som inte har några synder kasta första stenen (John 8:7).
Alla påståenden om oskuld gällande detta ämne är ingenting annat än en förvrängning av historia. Islam tillåter militär aktion endast i syfte om självförsvar eller för att repellera de som försöker hindra detta. Genom århundraden så har ofantliga mängder av litteratur gällande lämpligt uppförande under krig utvecklats. Idag igenkänns dessa som krigets lagar.
Många Koranverser handlar om koncept gällande rättvisa och fred, vilka båda är verkliga essenser i det moderna juridiska systemet som har utvecklats för att skydda liv, kapital och reproduktion. Exempelvis:
"TROENDE! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt- det ligger gudsfruktan närmast; Gud är välunderrättad om vad ni gör. " (Surah Al-Mâ'idah, 5:8)
"…om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedesfördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. " (Surah Al-Mâ'idah, 5:32)
"Men visar de sig villiga att sluta fred, var då själv beredd till det och lita till Gud; Han är Den som hör allt, ser allt. " (Surah Al-Anfal, 8:61)
I Hadithlitteraturen beskriver Profeten Muhammad muslimer som de människor andra kan känna sig säkra med vad gäller deras tunga (tal) och händer (handlingar).[1] Med andra ord, de muslimer som inte kan vara pålitliga vad gäller andras säkerhet och pålitlighet måste rannsaka sina påståenden om att vara en Muslim.
I en annan hadith så frågar Profeten: Viken dygd är bättre i Islam? Han svarar, (och jag hoppas att svaret medför en klarare syn vad gäller detta ämne):
Muslimer som bjuder andra till måltider och som ger sin hälsning till alla, även de som de aldrig har träffat tidigare.[2]
Jag skulle vilja dela med mig lite mer av hadither för att tydliggöra Profetens syn gällande detta ämne:
Profeten tillbringade första 13 åren av sin mission i Mecka, där muslimerna fick genomlida allvarliga förföljelser och pålades embargo av hedningar. Abu Jahil, Profetens ledande fiende, var ansvarig för att ha orsakat Profeten stor smärta och lidande. Profeten till skillnad från Abu Jahil svarade aldrig tillbaka med hat. Han och hans efterföljare svarade tillbaka med att vara tålamodiga. En dag konverterade Ikrimah, Abu Jahils son, till Islam.
En del muslimer som ännu inte fullt ut hade accepterat vissa av Islams värderingar varken i sina hjärtan eller tankar började anklaga Ikrimah för vad hans far hade gjort mot Profeten. Profeten tillrättavisade dem genom att meddela att förbanna sin mor och far är en av de stora synderna.[3] Då frågade de honom, hur kan man förbanna sina egna föräldrar, han svarade: Om du svär åt andras föräldrar, kommer de att göra likadant mot dig. Detta är detsamma som att du själv skulle svära åt och förbanna dina egna föräldrar.
Detta exempel visar på att stör du andra, så kommer detta tillbaks till dig själv, till dina egna föräldrar i ovannämnda fall.
De som forskar i ämnet i Islamisk historia kommer att finna att Muslimer har varit representanter för fred och pålitlighet i alla tider. Att försöka associera Islam med terror är både en distraktion och en orättvisa, som bygger på enorm ignorans som inte kan glömmas.
Således kan vi säga med fullt förtroende och tillit att det finns ingen terror i Islam. Terrorister är inte Muslimer, och Muslimer kan inte vara terrorister. Islam och terror är som svart och vitt, vår och vinter. De är helt olika varandra, terror kan inte komma i närheten av Islam. Kopplad till ovanstående logiker, måste muslimer vara legitima i sina avsikter när det gäller sina mål, tankar, och handlingar, för endast en rak och tillåten väg kan leda dem till deras upphöjda spirituella nivå.
Islam jämställer dödandet av en oskyldig människa med att ha dödat HELA mänskligheten, och föreskriver helvetet i all evighet för detta. Profeten ställde sig upp i en begravningsceremoni av en judisk man av respekt för att han också har varit en medmänniska. Sannerligen tillåter inte en sådan religion terror i någon form.
11 september kommer att vara en fläck i historien. Trots att ingen muslim samtycker till sådan terror handlingar, fortsätter media att måla upp en bild av Islam med en anknytning till terror, för att man ska koppla ihop dessa. Jag är ledsen att säga detta men vissa media gör detta medvetet för att få muslimer att verka skyldiga.
En annan orsak till detta är de muslimska länderna. Vi måste inse att vad gäller administrativa, juridiska, eller ekonomiska frågor, existerar det inga muslimska länder. Vad vi menar med detta är att det finns länder där majoriteten kan bestå av en muslimsk befolkning. Dessa länder har rörelser för oberoendeskap och måste samarbeta med konstgjorda och oligarkiska regeringar, fattigdom, ignorans, brist på korrekt religionskunskap, geografiska svårigheter, orättvis fördelning av rikedomar; fortsatt hindrande och befästande av demokratin från krafter utifrån; mindre importer och konsekvent outveckling av inrikes produktion, export, och ekonomi; även att media underminerar moraliska värderingar. Muslimer möter alla dessa bördor och framstår ändå i dåligt ljus.
Om någon muslim deltar eller associeras med terrorism och anarki, så beror detta på att de inte förstår Islam korrekt och detta förvärras av den verklighet de lever i, i sina respektive länder. Men orsakerna till dessa kan endast spåras till kulturella, ekonomiska brister och andra omständigheter, INTE till Islam.
I vår alltmer globala värld är iländer och internationella organisationer åskådare och medverkar inte till andra nationers tillväxt. De tar inte heller sitt ansvar på allvar när det gäller att göra världen till en bättre plats för alla.
Som slutsats då vi pratar om Islams syn på terror, konstaterar vi att terror endast orsakar katastrof och tragedi i vår värld och leder till helvetet i livet härefter.
[1] Bukhari: Iman 4,5 / Muslim: Iman 64, 65
[2] Bukhari: Iman 6,20 / Muslim: Iman 6
[3] Bukhari: Adap 4: Aba Dawud 120: Musnad Ahmad ibn Hanbal:2,216
- Skapad